Högfunktionell mental ohälsa är ett begrepp de flesta av oss känner till. Detta innebär att en person med mental ohälsa klarar av att sköta de vardagliga bestyren hemma och på jobbet. Personligen är jag skeptisk till detta begrepp då högfunktionell lika gärna kan innebära att man är på gränsen till att inte orka mer och på gränsen till ett mentalt sammanbrott.
Endel personer med högfunktionell mental ohälsa kanske sköter sitt jobb och hygienen hemma samt sig själv exemplariskt. Men samtidigt inte klarar av sina personliga relationer eller använder sig av destruktiva metoder för någon slags självmedecinering. Kan man verkligen kalla det högfunktionellt?
Det kan vara väldigt skadligt att använda detta begrepp då det lätt kan tolkas som att personer med högfunktionell mental ohälsa inte lider så mycket av sin ohälsa. Arbetskollegor, nära och kära kan få svårt att förstå situationen för den drabbade. De tänker att det inte behöves speciell stöttning och hjälp. Dom klarar sig, det fungerar ju bra.
Frågan är hur länge? Speciellt om ingen hjälp erbjuds av nära eller vården. De behöves förståelse, förebyggande strategier och terapi oavsett hur pass dålig någon är. Mest slängs det lite lyckopiller här och där till dem som inte mår som sämst. Terapin uteblir ibland eller prioriteras inte lika mycket. Det är ju inte lika akut.
Många kommer så småningom hamna i en kris om de inte får den hjälp dom behöver. Då står de där i botten, och det tar lång tid att bli bättre. Är det så man vill ha det? Ingen förebyggande hjälp så de slipper hamna på botten. Då är det i vissa fall redan för sent.
Det är dags att mynta ett nytt begrepp ” för tillfället fungerande mental ohälsa” för det är vad det ofta är. På gränsen mellan fungerande och icke fungerande. Det är en ständig kamp varje dag att hålla huvudet över ytan när man har högfunktionell mental ohälsa.
Hitta din inre balans 